Det har helt enkelt bara blivit för mycket av så mycket.
Inga stora saker egentligen, men "många bäckar små blir en stor å",
heter det ju.
Jag vet inte var jag ska börja för att få nån ordning på allt heller.
Vill inte gå in på detaljer så här bara, men...
allt som har med barnen att göra, det är känsligt.
Jag vill ju inget hellre än att de ska må så bra som möjligt.
Tänkte att jag ska följa Vicke till skolan imorr´n, så får vi se vad som händer.
Ska till naprapaten i morr´n förmiddag åxå.
Har haft så jädra ont i axeln ett par månader nu.
Men tids nog får nog Frida bukt med det.
Mats lämnar mig i helgen. Så jag blir ensam med grabbsen och ranchen.
På både gott och ont.
Men jag tror att jag får träffa lillebror, som verkar kika hem från Lule en sväng.
Kul! Åsså får jag rå om mina små älsklingar!!!! Det bästa som finns!
Ja, jag vet att jag låter "off" just nu.
Bara en massa ord och meningar... utan nåt större innehåll.
Nä, det är nog bättre att sova på saken.
Kanske man lyckas reda ut några frågetecken medan man sussar...
Men don´t you worry... cause I don´t. ;)
"He årdna sä!" ....
...å jag kommer ju inte ens ha Kennet här i helgen!
Hur ska det gå? Han har ju blivit som typ en liten (1.93.. inte så liten!) hustomte och allt-i-allo.
Som syrran sa; "Jag vill åxå ha en Kennet!", när hon såg hur han tog hand om barnen, busade med Charlie, målade, snickrade, putsade fönster t.o.m(!) och en hel massa annat.
Hmmm, undra om jag kanske kan adoptera honom?
Jaa, han skulle nog trivas här, med god mat och mina hembakta bondkakor som han älskar.
Jag ska faktiskt fråga honom i morr´n! ;)
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar