Kan bara ta små, korta steg och det hugger som kniven i korsryggen och ut mot höfterna.
Jag kan inte säga att jag gjort nåt speciellt, men tror att det kanske
blev igår när jag skulle lägga en repsnara över Nisses horn.
Trots att en 2-årig Dexter inte är så hög så är han ändå vansinnnigt stark och smidig.
Det är ju inte jag direkt... *skrattar*
Men eftersom han känner matte bäst, så fick jag uppdraget...
Känner mig som en svikare... suckar.
Idag har jag plockat bort en massa gamla blommor, krukor och sånt från tomten.
Tog hjullastar´n till hjälp så jag enkelt kunde köra bort det sedan.
Så behändigt...
Skulle klippa gräsmattan en sista gång åxå hade jag tänkt och samtidigt ta upp en del av löven som fallit,
men det fixar jag inte idag.
Fick nå "braiga" tabletter av syrran som jag ska knapra på, så kanske jag kan ta gräsmattan i morr´n.... kanske.... om det känns bättre.
Hon bara skrattar åt mig när jag stapplar fram som en gammal tant.... *morr* ha ha ha. Men hon vet ju hur det känns, så hon menar inget illa, det vet jag. ;)
Ella säger att hon vill att vi ska hitta på nåt kul snart.
Jo, jag kan nog prata med hästar!
Har misstänkt det även tidigare, men nu har det varit så påtagligt ett tag.
Det gäller bara att vara närvarande, avslappnad och inte stressad.... vilket inte är mitt "normaltillstånd" så ofta.
Måste se till att ändra på det, för jag vill verkligen veta vad mina djur tänker och vill säga.
Hon söker kontakt ständigt och pratar så fort hon ser mig.
Hon är så fin! <3
Nä, nu blir det sängen en stund.
Måste bli kvitt det onda, så jag kan göra det jag tänkt i kväll....
bye bye... så länge.
bye bye... så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar