This is me

Din blick så klok
Dina andetag så varma
din mjuka varma mule som smeker min kind
Hur ska jag någonsin kunna vara utan dig?

Så länge du funnits i mitt liv
Väntat i hagen när jag kommit hem
Väntat på att få höra min röst,
känna min vänliga hand mot din hals

Så många år har gått
stråna i din panna har blivit grå
Men i dina ögon ser jag samma blick
som den jag såg första gången.

Då stod du där
som den häst jag alltid drömt om
med vit bläs och svart lockig man
Du var så vacker!

Genom skogen, mil efter mil har du burit mig
När jag inte hittat hem, har jag lämnat över till dig
Genast har du spetsat öronen och
med beslutsamma steg
har du visat mig vägen...

Det kommer aldrig finnas någon så speciell
Ingen häst som du
Var dag som går vet jag att den dagen närmar sig
när jag måste ta beslutet... för din skull

Då vill jag vara där, nära dig
och smeka din hals som så många gånger förr
Jag vill med lugn röst viska i ditt öra
och sjunga den melodi jag vet du vill höra

När jag ser dig stå där under björken i hagen
frågar jag mig själv...

Hur ska jag någonsin kunna vara utan dig?!

torsdag 16 september 2010

Inga kommentarer:

Till min vän.... min Vallegubbe...