This is me

No more mr. Niceguj!!!

Jag har så svårt för att säga nej till folk... och helst vill jag ju att alla ska vara nöjda och glada.

Jag vill inte verka ego på nåt vis...

Men nu har jag gått och tänkt på det här så länge att jag måste göra något åt det.

För några år sedan la vi ner en massa tid och pengar på att göra en alldeles egen ridbana.

Mats grävde bort all gammal sly och en massa rötter. Han dränerade, la duk och körde en massa grus för att fylla upp hela banan som är ca 30 x 55 meter.

Till sist la vi ett lager stenmjöl överst för att få banan lagom hård och bra att rida på.

Efter att första vintern gått, bestämde vi oss för att göra ett ordentligt staket runt hela ridbanan. Vi lånade en markborr för att få ner de kraftiga telefonstolparna. Allt för att få ett starkt och hållbart staket.

I dagsläget rider vi inte så mycket själva. Våren har varit hektisk och inte alls som vi tänkte oss.

Ändå används banan minst varannan dag av flera andra hästtjejer.

Nejdå, inget fel med det. Jag har ju själv lovat dem!

Men nu när jag ser hur banan ser ut, hur mjuk och eländig den blivit, då känner jag att jag kan inte fortsätta vara så här j-a mesigt snäll längre!!!

Vår bana är inte längre våran egen, och inte rolig att rida på längre!

Nu skulle det behövas minst 5 lass stenmjöl, helst fler, vilket kostar 1500:- /lass.

Det är ju inget vi själva kan plocka fram ur vår egen täkt, då det inte finns nåt kvar!

Därför måste jag säga nej till hästtjejerna som rider här för i dagsläget har vi säkert 10-15 olika hästar med ryttare på banan kontinuerligt.

Alternativt ta betalt, så vi så småning om kan fixa till banan igen.

Det behöver lagas staket, banan behöver städas på en massa storsten, jämnas till minst en gång i veckan, helst bör den saltas åxå då den ryker så hemskt och som sagt en massa stenmjöl från Gidmarks skulle fått lagts ut.

Fr.o.m 1 juli kommer det inte vara gratis att låna ridbanan längre. Jag är ledsen, tjejer!

Men det måste bli så.

Jag hoppas ni förstår!