This is me

När jag satt där i westernsadeln på Connykillen, världens snällaste häst, slogs jag av tanken...

Vilket otroligt underbart liv man lever!

Ja, nu är jag djup...jag vet! Men jag är ju så tacksam för allt... och man ska ju inte ta något för givet... har jag förstått....

Idag var det soligt och vackert hela förmiddagen. Senare under eftermiddagen blev det regn och även åska.
Men innan regnet hann jag ta en skön ridtur på banan.

Som vanligt är Conny en riktig gentleman, och underbar att rida. 

Han fick avsluta med en svalkande dusch på stallgången innan han fick komma ut i hagen igen.

Ella fick åxå en dusch, och det syns att de älskar det nu när det börjar vara så mycket insekter ute.
Tänkte pumpa däcken på rockarden så jag kan köra Valle nu i veckan, och samtidigt ha lilla Amadeus i släptåg! Han behöver komma ut en sväng han med.

Annars da?! Jo, det är det dags att stänga ut mer...mera gräs, mera hagar.

Herre je, vad de äter, både kossorna och kusarna!

Måste ju berätta att jag fått en ny medryttare till hästarna åxå!
Känns jättebra. Sofia. En lugn och bra tjej, verkar det vara, som dessutom rider western! Måste boka in vårt första ridpass snart! Kuuul!

Näpp, nu ska grabbarna upp ur badet, så.....sköt om!

    

....Vy från hästryggen....