This is me

Hujedamej, en sån dag!

Det är verkligen medaljens baksida med att ha djur... och att vara djurvän.
När man kommer till den dagen man måste ta beslutet.
För trots allt så är det sällan ett djur dör en "naturlig" död, och bara somnar in.

Vår goá lilla Filippa har sedan i höstas lidit av något som heter HCOL och som kan liknas vid sjukdomen KOL hos oss människor. Hennes lungor blev allt sämre och hon fick hosta.
Veterinären sa att sjukdomen aldrig skulle bli bättre men att den skulle kunna hållas i schack med antibiotika och sedan kortison varannan dag.
Jag ville ju att världens finaste och snällaste lilla shetlandsponny skulle få några riktigt bra sista månader, så hon fick en kur.
Men senaste veckan har hon blivit lite sämre trots kortison och börjat hosta igen.
Inte så att hon var riktigt dålig, men jag ville inte att hon skule behöva bli det heller....

Så i morse ringde jag veterinären, som för övrigt är den bästa och mest sympatiske veterinär jag nånsin träffat!

Han kunde komma redan i eftermiddag.
Men förmiddagen kändes lång och ledsam....och gruvsam....

Jag hade precis tagit ut henne ur hagen när han kom.... och sedan gick allt så fort.
Hon fick en spruta och blev trött, sedan gav jag henne en puss på mulen och strök hennes hals....

Jag orkade inte vara med när han "tog bort henne".... men det gick snabbt och för henne var det smärtfritt.... bara mattes hjärta som gjorde jätteont....
... men nu springer hon på de gröna ängarna och får äta hur mycket gräs hon vill! <3

Det är i allafall vad jag i mitt barnsliga sinne VILL tro... att det finns en himmel för alla, även våra fyrbenta vänner. De ger ju oss så mycket genom att finnas hos oss!

R.I.P lilla gumman! Du betydde så mycket för hela familjen och pojkarna saknar dig... särskilt din lilla pojkvän, Amadeus, som fortfarande ropar efter dig....

Sov gott!