This is me

Det har inte varit många timmars sömn i natt inte!
Men framåt fyra tog jag en Nobligan och två Alvedon... sen sov jag till halv åtta.
Å så skönt det var!

Det kom så plötsligt... verkligen som en blixt från klar himmel!
Jag höll som bäst på att ströa lite i boxarna och skulle bara hacka loss en sista kärra spån från den frusna spånhögen.
Det brände till som eld i ryggslutet, och sedan kunde jag inte räta upp mig igen.
Jag gick som en krok, men lyckades åtminstone få ut sista kärran på golvet i Bellas och Lyckas box. Lycka studsade runt och gjorde bocksprång i det nya spånet. Så mycket glädje i en så liten kalv!
Viktor och William blev riktigt bekymrade för sin mamma, och hjälpte mig upp till huset.
.....eller de höll mig i varsin hand, och hjälpte mig av med jackan och stallbyxorna...
Världens finaste killar!
Sedan frågade de var femte minut hur jag mådde och om de kunde göra nåt för mig...
Ett modershjärta smälter sådana här gånger!

Idag känns det bättre...
Jag kan sätta mig själv och försöker stöka på i min egen takt.
Mats jobbar på med butiken och pojkarna är ute och leker.
De har ju sportlov och det är strålande sol ute. Kanske i varmaste laget, med 3 grader plus, men med riktiga galonisar är det ju inga problem.

Tänkte sätta mig ute i solen en stund efter lunch... om den fortfarande är kvar och inte har hunnit gömma sig....

Ta väl hand om er och ha det allra bäst idag!