Då var man hemma igen!
.... och det känns så skönt. Inte för att det var nåt fel att vara uppe i fjällen eller så, nej da, tvärt om. Det var jättemysigt... hela tiden, tills igår, då började jag längta hem. Till katterna, hästarna, datorn(!) och de jag tycker om här hemma...
Jag blir lätt rastlös när jag inte får nåt "riktigt" gjort, när vädret är si sådär och när man måste vara upp i varann hela tiden.
Jag vill ha lite space ibland, helt enkelt... och vill få pyssla och greja med nåt.
Vi hade tänkt stanna till onsdag, men... NU ÄR VI HEMMA! ... *ler nöjt*
Resan hem kändes jättelång. 30 mil är ju inte alls en Romresa. I vanliga fall.
Men idag var det det.
Vi var hemma vid 19.00- tiden och när vi tagit en macka så gick jag ned till stallet och fick träffa mina fyrfota vänner.. äntligen.
Marina hade gjort så fint i stallet och spånat upp boxarna. Jag blev sååå glad när jag kom in där och det var så fräscht.
Jag har så svårt att lämna över ansvaret och jobbet till nån annan. Inte så att jag inte litar på nån annan, utan jag är snarare rädd att vara till besvär.
Ändå byggde vi ett stall med fler boxar än vi egentligen behövde, just för att kunna ha andras hästar inhysta här och i gengäld få hjälp när vi åker bort.
Har inte velat annonsera om platserna då jag helst vill känna den hästägare som kommer hit.
Är ju livrädd att det ska vara någon som "kräver" både det ena och det andra... eller som inte bryr sig det minsta om sin egen häst och aldrig är här.
Man vill ju inte ha mer jobb, utan det ska vara en avlastning! (Men för tillfället finns ingen plats över. Har fyllt upp stallet med egna hästar! =)
Nä, det ska vara nån självgående, positiv och seriöst intresserad person. Ingen som offrar sig.... Marina vet jag att vi kan lita på när vi åker bort och det känns tryggt... *kram på dig, tjejen!*
I nyår blev hon helt ensam om alltihopa, och det var rejält kallt de första dagarna. Vid -26 gick en säkring och värmen i stallet slutade funka... (även värmepumpen i huset) men det ordnade sig. Efter det har vi sett till att någon varit hos oss och kollat till alltihopa tills vi kom hem ikväll igen.
I vanliga fall brukar hon ju åtminstone få hjälp av systeryster. Men den här gången följde även hon med till stugan.
Ja ja, det gick ju bra alltihopa... men hon har haft fullt upp och dessutom jobbat.
Måste ringa hovslagaren imorr´n, då Ella tappat en sko bak.
Sedan ska jag ta tag i hennes träning både från marken och på ryggen.
Hon kan inte bara gå i en hage och inte användas till nåt längre. Då är det bättre att vi säljer henne.
Min förhoppning är dock, trots allt, att jag ska känna att jag hinner med henne själv och att hon får utvecklas, för hon är ju en underbar häst och samtidigt en liten utmaning.
Dessutom en fin och värdefull häst som vi lagt mycket pengar på genom åren, och som en "vanlig" hästtjej skulle gett vad som helst för att få hålla på med!
Jo, jag vet! Jag har det jättebra och har alla möjligheter i världen med både ridbana, rundkorall och hästar... Jag vet... Önskar bara att det inte var så mycket annat som kretsade runt mig hela tiden...
*funderar ett tag..*
Jo, jag ska verkligen lägga tid och energi på min lilla dam nu har jag bestämt! =)
Med början imorr´n!
(jo, hon är en american quarterhorse och ska ridas med westernsadel. Men här fick hon prova på livet som "vanlig" ridskolehäst med tightare tyglar och liiiten sadel=) *blink*
Det blev mycket hästsnack o funderingar ikväll. Lite boring kanske... ha ha, men det får ni stå ut med!
Berättar mer om mitt nyårsfirande senare. Orkar inte just nu. Är så ....jäsp.... trött!
Natti natti alla!
.... och det känns så skönt. Inte för att det var nåt fel att vara uppe i fjällen eller så, nej da, tvärt om. Det var jättemysigt... hela tiden, tills igår, då började jag längta hem. Till katterna, hästarna, datorn(!) och de jag tycker om här hemma...
Jag blir lätt rastlös när jag inte får nåt "riktigt" gjort, när vädret är si sådär och när man måste vara upp i varann hela tiden.
Jag vill ha lite space ibland, helt enkelt... och vill få pyssla och greja med nåt.
Vi hade tänkt stanna till onsdag, men... NU ÄR VI HEMMA! ... *ler nöjt*
Resan hem kändes jättelång. 30 mil är ju inte alls en Romresa. I vanliga fall.
Men idag var det det.
Vi var hemma vid 19.00- tiden och när vi tagit en macka så gick jag ned till stallet och fick träffa mina fyrfota vänner.. äntligen.
Marina hade gjort så fint i stallet och spånat upp boxarna. Jag blev sååå glad när jag kom in där och det var så fräscht.
Jag har så svårt att lämna över ansvaret och jobbet till nån annan. Inte så att jag inte litar på nån annan, utan jag är snarare rädd att vara till besvär.
Ändå byggde vi ett stall med fler boxar än vi egentligen behövde, just för att kunna ha andras hästar inhysta här och i gengäld få hjälp när vi åker bort.
Har inte velat annonsera om platserna då jag helst vill känna den hästägare som kommer hit.
Är ju livrädd att det ska vara någon som "kräver" både det ena och det andra... eller som inte bryr sig det minsta om sin egen häst och aldrig är här.
Man vill ju inte ha mer jobb, utan det ska vara en avlastning! (Men för tillfället finns ingen plats över. Har fyllt upp stallet med egna hästar! =)
Nä, det ska vara nån självgående, positiv och seriöst intresserad person. Ingen som offrar sig.... Marina vet jag att vi kan lita på när vi åker bort och det känns tryggt... *kram på dig, tjejen!*
I nyår blev hon helt ensam om alltihopa, och det var rejält kallt de första dagarna. Vid -26 gick en säkring och värmen i stallet slutade funka... (även värmepumpen i huset) men det ordnade sig. Efter det har vi sett till att någon varit hos oss och kollat till alltihopa tills vi kom hem ikväll igen.
I vanliga fall brukar hon ju åtminstone få hjälp av systeryster. Men den här gången följde även hon med till stugan.
Ja ja, det gick ju bra alltihopa... men hon har haft fullt upp och dessutom jobbat.
Måste ringa hovslagaren imorr´n, då Ella tappat en sko bak.
Sedan ska jag ta tag i hennes träning både från marken och på ryggen.
Hon kan inte bara gå i en hage och inte användas till nåt längre. Då är det bättre att vi säljer henne.Min förhoppning är dock, trots allt, att jag ska känna att jag hinner med henne själv och att hon får utvecklas, för hon är ju en underbar häst och samtidigt en liten utmaning.
Dessutom en fin och värdefull häst som vi lagt mycket pengar på genom åren, och som en "vanlig" hästtjej skulle gett vad som helst för att få hålla på med!
Jo, jag vet! Jag har det jättebra och har alla möjligheter i världen med både ridbana, rundkorall och hästar... Jag vet... Önskar bara att det inte var så mycket annat som kretsade runt mig hela tiden...
*funderar ett tag..*
Jo, jag ska verkligen lägga tid och energi på min lilla dam nu har jag bestämt! =)
Med början imorr´n!
(jo, hon är en american quarterhorse och ska ridas med westernsadel. Men här fick hon prova på livet som "vanlig" ridskolehäst med tightare tyglar och liiiten sadel=) *blink*
Det blev mycket hästsnack o funderingar ikväll. Lite boring kanske... ha ha, men det får ni stå ut med!
Berättar mer om mitt nyårsfirande senare. Orkar inte just nu. Är så ....jäsp.... trött!
Natti natti alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar