Se det snöar!!!
"Mamma det regnar snö från himlen"... ropade Wille där han stod i fönstret. Med rufsigt morgonhår och sömndruckna ögon, och med ett jätteleende på läpparna.
Det finns ögonblick som man skulle vilja rama in och hänga på väggen... stunder som aldrig mer kommer igen, men som finns bevarade inom en. Tyvärr så bleknar ju minnen med tiden, och man hinner glömma... Men det här är det absolut bästa jag varit med om... pojkarna. Våra små ögonstenar... söta, rara och underbara. Härliga och besvärliga.
Idag var veterinären här. Det var dags för den årliga vaccinationen. Hästinfluensasprutan.
Samtidigt tittade han på lilla Flippan som har varit ansträngd i andningen ett tag nu.
Han trodde att det var kvickdrag. Inte alls kul.... särskilt när han jämförde det med den männskliga sjukdomen KOL. Huvva! Har varit med om patienter med denna fruktansvärda sjukdom när jag jobbade som undersköterska. Livet avslutas så tragiskt och ångestfyllt med att man kvävs.
Förmodligen har det pågått en längre tid. Även innan hon kom till oss. Det kan bero på dammigt hö, fuktiga stall och mögelsporer i hästens omgivning. Att hon sedan bara ätit torrhö hos oss har väl inte gjort saken bättre. Men man är ju så rädd för fång på småponnyer och vill inte ge för kraftigt.
Nya ordinationen är förutom Hippotrim (antibiotika) i 7 dagar, hösilage, som är lite fuktigare och dammar mindre. Dessutom så mycket utomhus som möjligt. Helst dygnet runt.
Känns trist då hon är en så himla snäll och go´tjej, lilla Filippa.
Men vi får göra det bästa av det.
Nu ska jag och Wille in till stan och lämna in papper, och göra lite andra ärenden.
Får se hur det går. För han har precis klämt foten i dörren....
Hörs å syns! Nu måste mamma plåstra om o trösta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar