tisdag 28 april 2009






.... börjar man bli gammal?!!!... nä ä, da! Så är det inte.
Men ibland börjar man tänka tillbaka lite .
Man minns, eller försöker minnas i alla fall, sina barndomsdagar....
det låter som om det var 70 år sedan!

Satt och googlade på nätet om något som alltid legat mig varmt om hjärtat, och det är mammas hemställe i Glommersträsk, dit vi alltid åkte om somrarna.
Jag minns dofterna, björkarna runt huset, det röda huset med glasverandan och de vita knutarna... jag minns den lilla boden bakom huset där jag byggde ett eget stall av det jag kunde hitta, men det liknade förstås ingenting!... *ler*
Jag minns rådjuren som smög nere i skogen alldeles intill, de små söta blommorna på gräsmattan som likade små Pysslingkragar, jag minns myggen och världens snällaste tant Karin & farbror Lennart- våra närmsta grannar.
En bit längre bort, intill mammas "morbror Gustav och moster Gerda" gick några Nordsvenskar och betade.
Dit gick jag varje dag, bara för att känna doften av deras mjuka mular och höra dem frusta där de gick och betade. Jag tror att bonden som ägde dem hette Anders...
Sedan flyttade en kille in i huset mitt emot som hette Lars och som åxå hade två nordsvenskar , Heidi och Jerker... Dem fick jag hjälpa till med sista sommaren vi var där. Då var jag tolv år. Det var den bästa sommaren i mitt liv...

Sorgen var enorm när mamma bestämde sig för att sälja vårt "lillebo"... Vi älskade ju att få vara där om somrarna... i Norrland!
In flyttade en kvinna som sågade ned alla björkar, målade huset rosa och vitt (!) och gjorde om vårt lilla paradis till ett dockhus... Alla tyckte det var så gulligt, jag tyckte det var gräsligt fult och jag var så ledsen...
Lillebo och Glommersträsk kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta, och den värme jag kände för byn och vårt lilla hus kan jag känna än idag...
Önskar att stället fanns kvar och såg ut precis som då... då hade jag genast köpt tillbaka det och rustat upp det. Självklart hade jag bevarat det i samma stil som när vi hade det, och på dörren hade det suttit en träskylt och på den hade det stått "Mitt Lillebo".....



1 kommentar:

Katrin sa...

Låter idylliskt! Jag är säker på att om du haft det i din ägo så skulle du bevarat det så fint som du beskriver!